Det är intressant hur fort det går. Från ingenting till ett inre kaos. En millisekund. Att nästan ha glömt att man faktiskt fysiskt existerar till att känna minsta lilla nervtråd i hela kroppen. Hjärtat som en harunges. Halsen och bröstet brinner upp. Magen som barabara gör ont. Det är ett ständigt jobb att bygga upp sig själv. Att stapla och pussla tills man blir nöjd. Det faller ihop så otroligt lätt.

Äta lite kanske?